Rapport från Kalmar Triathlon – Anders Onsbacke

Gjorde klassikern 2012 efter att ha lagt fotbollsskorna och skridskorna på hyllan för att motivera mig till forts träning. Kände efter detta att jag behövde en större utmaning, knäna höll för Lidingöloppet så kanske dom håller för en mara, och håller dom för det så kanske även en Ironman? En tävling jag hört talas om många år tidigare men som nu även gick i Sverige. Började löpträna mer inriktat mot långdistans samt simmade en gång i veckan och försökte lära mig att crawla, (finns hur mkt instruktionsvideor på nätet som helst) Anmälde mig till mitt första maratonlopp på Öland 2013. Kom stapplande i mål på 3.51 och knäna höll. Ironman Kalmar 2014 nästa! Köpte cykel på Blocket inkl trainer och skor. Bara att börja träna, långa löppass, varvat med simning och cykelträning på trainer. (Sjukt tråkigt men vande mig ganska snabbt vid tempopositionen.) Sprang Göteborgs maraton och Sandsjöbacka trail-maraton under hösten och vintern som peppande träning. Kom i kontakt med Mattias Lundqvist i början av juni och gjorde tri test på Aktivitus. Resultatet var ok (Blev inte avrådd att göra en Ironman.) och en sub 11 tid var inom räckhåll. Aktivitus Coach Linda Linhart la upp ett program som jag följde slaviskt under de sista 8 veckorna inför IM. Genrepet blev Karlstad HIM efter att Halmstad HIM flyttats. En mkt liten skara deltagare på ca 50 pers deltog men det var nog alldeles lagom som första riktiga triathlondebut för mig. Gick in på 4:37, 7:e plats totalt vilket var ett för mig perfekt kvitto på att formen var bra. Dags för Kalmar. Åker ner på torsdag vid lunch med familjen, stressar bort till registrering och race meeting. Nu börjar en nervös känsla infinna sig. Fredag och noggrann packning av transitionbags, och iordningställande av cykel. Hinner med ett par 100 m simning i havet och ett litet cykeltest innan incheckning i Kalmar. Nu börjar jag bli sjukt nervös. Efter en halvdan nattsömn, upp 4 på morgonen, i med frukost (som troligen kom ut direkt på efterföljande toabesök) in till Kalmar, sista kollen av transitionbags och cykel, på med våtdräkt och bort till starten. Stämningen när klockan börjar närma sig start går att ta på, fantastisk vy över sundet och bron. Hamnen i Kalmar är proppfull med åskådare. Min fru peppar mig och tar lite bilder, kan inte ens få fram en tendens till ett leende när jag står i start fållan. Har aldrig varit så nervös inför någon tävling eller match som nu. Tränat nästan ett helt år inför just denna dag med allt vad det innebär med att vara skadefri, frisk, i form mm. Startceremonin i Kalmar med nationalsång mm skall vara fantastisk vilket mina supportrar på plats intygar men jag är inte i skick att ta in det överhuvudtaget. Startsignalen går, först ut är pro gruppen som startar 5 min tidigare. I sakta mak går vi framåt i startfållan för att efter några minuter över sju gå ner i vattnet och börjar simma ut i sundet mot första bojen. Måste sägas att trots 2.500 deltagare så känns det inte särskilt trångt någon gång. Den nya startproceduren för året verkar fungera riktigt bra. Har trots detta lite besvär med att få en bra rytm i simningen, min orientering i vattnet är under all kritik första 2000 metrarna. När jag simmat igenom en brygga efter kajen får jag plötsligt kramp i höger vad varav jag får stanna upp några min för att häva den. Sista 1000 m går plötsligt mkt bättre, tar många placeringar in till uppstigning vid växlingsområdet. Upp ur vattnet, hämta cykelbag, av med våtdräkt, på med cykelgrejorna, Känns som att det går snabbt men området är stort och första växlingstiden tar ändå 5 min. Upp på cykeln, ut mot Ölandsbron. Fick inte riktigt ordning på min klocka så jag blir lite stressad av att simningen tog lång tid men att jag inte vet hur lång tid den tog. Första milen går fort. Är ett enda långt följetåg ner till Mörbylånga och Degerhamn, inser att det kräver lite rutin och teknik att tempocykla med så många medtävlanden. Har svårt att få någon rytm i åkningen pga. åtskilliga omskörningar samt att jag själv blir omkörd många gånger. Försöker hålla mig till draftingreglerna så mycket jag kan även om det svårt med tanke på så mycket cyklister. Håller mig till mitt nutritionsschema. Tar en bar, vatten, sportdryck, en gel, halv banan mellan depåerna. Cyklar öster ut på Alvaret efter Degerhamn, sedan upp på östra sidan innan vändning över Alvaret väster ut tillbaka mot Mörbylånga. Nu kom första tuffa prövningen. Rak motvind på Alvaret, inte ett träd högre än 2 m på en mils avstånd. Får sänka hastigheten rejält för att inte köra slut på mig. Vänder upp igen mot Färjestaden där min supporterskara står och hejar. Tillbaka mot fastlandet på bron får vi rak motvind igen men känns inte lika jobbigt då jag nu börjat räkna ner antal mil till andra växlingen. Får stanna och kissa efter rundningen i Kalmar (tar tid då trycket inte är det bästa efter att det domnat bort några gånger ”down there”). 6 mil på fastlandet känns lätt som en plätt efter första loopen på Öland. Men jag hade fel. Är lite trixig körning på mindre vägar och en del skarpa kurvor. Fortfarande mycket cyklister och draftingregler verkar mer eller mindre inte existera längre. Så äntligen in mot Kalmar och växling. Tempot drogs ner ytterligare men ingen krampkänsla eller större syra i benen. Äntligen får jag kliva av cykeln. Lämnar cykel, snabbt toabesök och sedan på med löparskorna och keps, ut igen.Första km går mitt i centrum. Fullt med påhejande åskådare överallt. Ledaren och sedermera vinnaren Horst Reichel kommer stånkande och smått galopperande bakom mig för hans sista varv. Förbi målrakan och ut ur centrum springer jag förbi en skylt som det står 38 km på. Lååångt kvar… Har en plan som jag följer. Springer de 2 km mellan vätskedepåerna som jag går igenom för att få i mig så mkt vätska och energi jag kan. Följer mantrat att jag måste få i mig energi för att orka hela vägen. Trycker ner några gel som jag blandar med vatten i munnen, funkar första milen, sedan börjar magen balla ur. Struntar i gelen och satsar nu enbart på en bananskiva, en skiva saltgurka, 2 chips, vatten och en klunk sportdryck som jag tar vid varje depå. Tänker hela tiden på nästa vätskestation, 2 km till. Lyckas hålla skapligt tempo. Har passerat 21 km och börjar räkna ner. Träffar min supporterskara som ger mig ny energi längs med banan. Sista varvet, tempot har sjunkit lite. Klockan tickar iväg. Känns som att jag måste öka sista 5 km om jag ska hinna in under 11 timmar. Får äntligen mitt sista band som berättigar mig att springa in i målfållan. Nu får det bära eller brista, 3-4 km kvar och försöker fokusera bort smärtan och springer igenom de sista 2 vätskestationerna. När det är ca 2 km kvar springer jag ikapp en medtävlande som också har 3 band, tillsammans peppar vi varandra till att ge järnet sista km in mot mål. När vi svänger upp mot målrakan längs med gågatan mot stora torget njuter jag för första gången under dagen, skriker till publiken, in på målrakan och korsar mållinjen. Äntligen i mål. Får medalj och försöker få till ett leende på ett finisherfoto som blev sådär. Kramar fru och barn innan jag får hjälp bort till isbad och dusch av värdinna. Pizza, melon och öl i athletes garden samt lite tjat med medtävlanden innan jag går ut till mina supporters. Hade en tanke att åka in och se heroes hour när dom sista hjältarna kommer in i mål men magen känns sådär och det känns som att jag både fryser och svettas om vartannat halva natten. Med några dagars distans och tillbaka på arbetet igen så går följande tankar igenom huvudet gällande mitt ”projekt” Är nöjd med resultatet, 10:54. Hade säkert kunna pressa ner tiderna på framförallt simningen men även cyklingen. Sprang hela maratonloppet förutom vid vätskestationerna och tror inte jag med dagens kapacitet hade kunnat pressa ner den tiden särskilt mkt mer. Kommer jag göra detta igen? Har jag hälsan och fysiken om några år så absolut. Ser tillbaka på en fantastisk dag som final på ett år med fokuserad träning och planering för just denna dag. Men att göra det nästa år igen med nytt (sub 10?) mål och inse vad som krävs för att uppnå det lockar mig inte för tillfället. Ser snarare fram emot andra mindre fysiska utmaningar som inte kräver lika mkt planering och framförhållning samt att få stötta vänner som också siktar på att bli en IRONMAN. Stort tack till alla stöttande på vägen fram till och i Kalmar. Vänner, arbetskamrater, släkt, SportsMed, flow technology, Aktivitus och framförallt min fru och mina pojkar som ställt upp för mig i vått och torrt. Mot nya mål i livet! Anders Onsbacke